onsdag 6 februari 2013

Man kan inte bara sätta sig ner och ge upp!



Saker och ting kan vara jäkligt jobbiga 
när man är mitt uppe i det.

Alla är vi olika


Vi har inte samma bekymmer.
Men alla bär på något som man kanske inte talar högt om.
Man tycker att det är bara vi som har bekymmer.
Hur fasen kan alla andra ha det så bra?
Känner ni igen det?

Det kan vara allt från jobb, kärlek, familjesituationer, Ekonomin you name it.
Vi har kämpat i hård motvind länge nu i denna familjen.
Vi kämpar och kämpar, och aldrig lättar viden.
I bland känns det som detta huset är i mot oss.
Under fyra års tid, har vi renoverat, saker går HELA tiden sönder.
Vi har tre bilar, ALLA ÄR SÖNDER på något vis.
Det handlar ALLTID om huset, pengarna måste läggas där,
eller på bilarna, med en mamma peng är det inte roligt.
Och en som sliter häcken av sig på jobbet.
barnen som alltid är sjuka, inte så mycket avlastning.
Trötta föräldrar som bara är föräldrar för tillfället.
Det tär på relationen. Det tär på familjen.
Man försöker bita ihop.
Samla en, det blir bättre.
Pratar man med folk säger de.
Överlever man småbarns åren klarar man allt.
För det är TUFFT den som säger något annat LJUGER enligt mig.
Blommor och bin vad är det haha!!!!

Man är så glad över sina vänner man har vid sin sida.
Eller nära och kära som finns där och stöttar.
Vissa beslut kan man inte fatta ensamma.
Man behöver råd och någon som kanske kan leda in en på
en bättre väg i Livet.
När man inte kan se nya möjligheter utan det är bara tungt.
Att skorna man bär är massa grus i, som behöver tömmas.
Man behöver fyllas på med ny Energi.
Då är det dem man vänder sig till.

Alla behöver en axel att tröstas i mot när man är nere
eller man behöver berätta något.
Eller råd som små barns föräldrar.
Någon som  NEJ  ELLE! STOP,
du behöver nog tänka om där!
När vardagen känns tung och mycket syskon bråk.
När tvätten svämmar över.
När gnället blir varje timma för de är sjuka.
När sov, och mat klockan ringer.
När barnen inte vill klä på sig när man ska ge sig ut.
När de skriker i mataffären.
När de springer åt varit håll och man inte vet vilket barn man ska ta först.
När näsorna rinner och man tycker att fasen nu räcker det väl?
Eller när städningen blir så jobbig att man bara vill stänga till ytterdörren
och gå hemifrån! När man behöver andas luft! Vetulera!


Jag vill ge er alla som står min familj NÄRA en stor kram.
Och tacka alla ni på bloggen som finns där och kan komma
med era kloka råd.
Det värmer ända in i Själen ska ni veta!

I dag väntar ännu ett äventyr.
Pälsa på barnen som ÄNNU inte är pigga och ge oss iväg.
Kanske ändras livet lite efter detta besök?
Never Know.

Ha en fin dag SMÅBARNSFÖRÄLDRAR
ni är inte ensamma.
Alla har vi våra dåliga dagar.
Och just i dag har jag EN!

Nu blir det Kaffe, hänga tvätt.
Två barn sover gott!
Och den äldsta fick följa med Mormor hem en stund.
GULDVÄRT Tack snälla MAMMA.


I love my family !!!!!!

Over.and.out

K.R.A.M. E.L.L.E


7 kommentarer:

  1. <3
    Stora kramar från mig
    <3
    Suzi..

    SvaraRadera
  2. Kram ! Jag kan känna samma frustration å då har jag bar en liten att ta hand om :)
    Kram till er!

    SvaraRadera
  3. Kunde vara jag som skrev...
    Pust! Ibland blir det lite för mycket..

    Men det är bara att kämpa på!
    För jo, självklart kommer mycket bli bättre :)

    STOR KRAM

    SvaraRadera
  4. Det blir ju bättre, ingen tröst, men man har även en saknad efter det där "springet" man hade. Man glömmer liksom bort det som är jobbigt och minns bara det som varit bra. Det kan ju kännas skönt att veta kanske.

    Att få lite avlastning är guld värt.

    SvaraRadera
  5. Du är absolut inte ensam!!! Här är det också högt och lågt... Och absolut ingen dans på rosor! Jag har också skit dagar...
    Men visst har vi bra stunder också, när det är så där "idylliskt" ;)
    Önskar dig fina Elle en härlig lördag och hoppas att det känns lite bättre :)
    Kram

    SvaraRadera
  6. Känner så väl igen mig i det du skriver....Önskar dig en bra dag ...Kram

    SvaraRadera
  7. Det är så sant de du beskriver... livet är ingen dans på rosor. Småbarnsåren i kombination med renoveringar är inte det lättaste...

    Jag vet att det är lättare sagt än gjort men försök skippa en massa måsten och hitta små tillfällen i vardagen där ni har möjlighet att vårda kärleken. Med den får man en inre kraft och styrka. Så har det iallafall varit för mig.

    Hoppas det är en bättre dag idag!
    Ett fång varma styrke kramar till dig från mig!
    Marie

    SvaraRadera

Tack söta, för ni lämnar ett fotavtryck inne hos mig!
Blir alltid lika glad