torsdag 18 april 2013

Känslorna tog över min eftermiddag....


Idag blev det fullständig kaos i huvudet på mig efter jobbet.
Åkte till huset och tänkte måla ett tak.
Men det var som kroppen bara sa i från,
JAG ORKADE INTE
I stället kom tårarna blandat med en massa känslor.
En stor känslodusch kan man väl säga.
Där stod jag i ett ekande rum.
Kaos av renovering över allt.
Och jag kände mig så himla dålig som människa.
kände mig så liten
Dålig som förälder och mamma till mina barn.
Jag kände att SHIT,
stanna, stoppa tiden.
Jag orkar inte, spola tillbaka till min ork.
Det var HEMSKT.
Efter samlat mig var det bara att fortsätta
med det jag var där för.
Men, näe, jag la ner pensel och åkte hem tillslut.
(det fungerade inte)
och det var inte värt den energi som allt tog.
Tar nya tag i HELGEN!

Än en gång. TACK alla fina människor.
För ni är ni.
Love Elle


Detta Köket är ett minne blott.
Köksskåpen på övre bilden borttagna.
(Över disken)
Även garderoberna på underbilden.
Kommer behålla köket.
Och bara göra det modernare och finare.
Nya tapeter och måla taket.

En del av Mitt sovrum.
Taket har blivit vitt.
Vägarna är slipade.
Nya tjockare foder runt fönster är ditsatta.
Kommer bli vita väggar
och golv funderar jag fortfarande på.
Drömmer om ett furugolv, som är vitmålat.
Men ack så dyrt?



5 kommentarer:

  1. Hamnade här av en slump, trivs här inne! Fin blogg!
    Önskar dig en fortsatt fin kväll och helg!
    Kram Benita

    SvaraRadera
  2. Usch vilken hemsk period du går igenom! Jobbigt att vara ensamförälder till 3 barn, börja nytt jobb och renovera ett hus! Var rädd om dig bara!!
    Huset kommer bli superfint det hör jag, ska bli spännande att följa projektet.
    Hoppas du får lite ljuspunkter emellanåt, kram Suss

    SvaraRadera
  3. Å,känner så med dig! <3

    SvaraRadera
  4. Klart att du inte är en dålig mamma!
    Jag tycker du ska vara stolt över ert beslut om att gå isär, för har ni kommit fram till något sånt så finns det ju en anledning. Allt kan inte ha varit perfekt. Och varför ska man fortsätta dela livet då? Hur hade det blivit om ni fortsatt kämpa och kämpa? DET hade barnen känt av! Alla barn vill ha lyckliga föräldrar :) Antigen ihop eller isär.. Allt kommer bli bra! Men det är en tuff resa bland alla känslor innan dess.

    Jag tror du kommer få det så fint i ditt nya hus :) Hoppas du delar med dig av förvandlingen här.
    STOR KRAM

    SvaraRadera
  5. Men söta du, vad jobbigt du har det! Ibland kanske det är så att man måste ner till den berömda botten innan det faktiskt vänder och så en dag så märker du att det plötsligt är lite lättare att andas... Men det ÄR ju en sorg, kanske speciellt att vara utan barnen som du skrev om i inlägget under.

    Du har ju inte separerat från dem men konsekvensen gör att du ändå måste klara av det, och det tror jag är oerhört tufft för många! Kanske kan du kika runt lite efter sidor/föreningar som Makalösa föräldrar där du kan få stöd av dem som gjort samma "resa" som du? Många kramar//Tanja

    SvaraRadera

Tack söta, för ni lämnar ett fotavtryck inne hos mig!
Blir alltid lika glad